Carin Öhman, personlig assistent - ”Det närmaste arbetet man kan ha med en annan människa”

Lyft fram problemen och diskutera dem! Det var den viktigaste uppmaningen utredaren Lars Lööw hade när yrket personlig assistans debatterades under en debatt i somras i Almedalen. Han sade också att han inte ska skriva listor på vad assistenter får göra eller inte utan fokusera på komplexiteten i yrket.

Bland annat med anledning av att det pågår en utredning om assistansyrket hölls två seminarier på det temat i Almedalen. I den ena, Yrket personlig assistent – ett jobb som andra? medverkade Cecilia Blanck, ordförande KFO Personlig Assistans, Jonas Franksson, ordförande STIL och Carin Öhman, som själv är personlig assistent samt utredaren själv Lars Lööw. Arrangörer var KFO och Henrik Petrén modererade. Lars Lööw sade att uppdraget bäst beskrivs i vad han inte får, nämligen lämna förslag på ändringar i LSS eller i yrkesrätten eller om grundutbildning för assistenter.
– Men annars får jag föreslå vad som helst. Det handlar om kartläggning och att dokumentera och sammanställa den erfarenhet och kunskap som finns kopplat till yrket personlig assistans

Inget ”enkelt jobb”

Alla var överens om att personlig assistans inte är ett ”enkelt jobb”. Alla var också överens om att arbetet varierade mycket beroende på skillnaden mellan assistansanvändares olika vilja och behov.
– Arbetet är nästan omöjligt att beskriva. Det är fruktansvärt brett och stort eftersom varje människa är sin egen person, sade Carin Öhman.
Å ena sidan säger hon att det kan vara fantastiskt men att det å andra sidan kan vara ”otroligt svårt att hantera”. Även assistansanordnarnas olikheter kan göra det än mer komplicerat.
– Jag har jobbat både med anordnare som vill förklara för mig hur jag ska utföra mitt arbete åt en person som inte själv fått möjligheten att uttrycka, men även med anordnare som knappt varit synbara just därför att personen jag ska jobba för ska leda sitt arbete själv. Det varierar extremt mycket. En del har varit supertydliga och då har det varit lätt.

Bra matchning

Carin Öhman tog också upp behovet av en bra matchning.
– Personkemin måste passa. Det går inte att komma ifrån det. Man kommer varann så oerhört nära. Det här är det närmaste arbetet man kan ha med en annan människa och då måste personkemin fungera.
I det andra seminariet, i STIL:s regi ”Vad gör den personliga assistansen personlig” medverkade Susanne Berg, ”frilansande assistansaktivist, Annika Taesler, författare och journalist och Erika Wermeling, informationschef på STIL. Annika Taesler tog upp samma tråd som Carin Öhman och jämförde relationen med förhållandet till en flick- eller pojkvän och att det handlar om att passa med varandra.
– Så, hur är man en bra flickvän? Det beror väl på till vem man ska vara det till. Mina assistenter är sinsemellan väldigt olika men har det gemensamt att de fungerar med mig. Det är det som är poängen.

Vad personlig assistans inte är

Något som ofta förekom i beskrivningen av yrket var brist på tydlighet och att det både sågs som positivt och som negativt. Annika Taesler sade att det kanske är ”tjusningen med yrket”.
– Jag har all förståelse för de som vill ha ett yrkesliv där det finns en tydlig beskrivning av vad man ska göra men då kanske det inte är personlig assistans man ska ge sig på först. Alla passar inte som personlig assistent.
Susanne Berg menar att otydligheten, i negativ bemärkelse, delvis bottnar i att assistansen urholkats mer och mer, så att det inte längre är personlig assistans.
– Jag är övertygad om att det är mycket som vi kallar för personlig assistans idag men som inte är det och att det är därför vi har så svårt att prata om de här sakerna. LSS har underminerats och förändrats under årens lopp. Den har medikaliserats och istället för att prata om assistans som en rättighet så pratar man om det mer som omvårdnad där personligt har blivit några sorts personliga privata behov du har behov av assistans för.

Vad personlig assistans är

För att räknas som personlig assistans menar Susanne Berg att det krävs rätt till fem grundläggande val för assistansanvändaren: vad, när, var, hur och av vem hen får sitt stöd.
– Det är jag som assistansanvändare personligen som alltså har rätt att bestämma över hur min personliga assistans ska se ut. Och det är det som gör den personlig, inte mina behov eller att det är en LSS-insats, sade Susanne Berg.
Jonas Franksson, ordförande STIL, tog upp begreppet val och kontroll:
– Det är det som personlig assistans syftar till. Man ska ha kontroll och man ska ha valmöjligheter i alla vardagens situationer. Politiker känner inte till de begreppen och det har helt tappats bort i den politiska debatten.

Arbetsledning möjlig för alla

Ett dilemma är att vissa assistansanvändare inte kan eller har svårt att själva arbetsleda sin assistans. Susanne Berg menar att just den gruppen har än större behov av just de rättigheter som personlig assistans står för.
– När personlig assistans blev en rättighet enligt LSS så var det framför allt personer i personkrets 1, alltså den gruppen som har svårast att handleda, som först försvann från de kommunala anordnarna.
Susanne Berg säger att det finns mycket att utveckla på det området men att den utvecklingen hämmats av att assistansrörelsen har fått ägna all energi åt att kämpa för sin överlevnad.
– Man förlorade sin möjlighet att utveckla serviceformen ytterligare för att skapa de här metoderna. Staten har inte velat se personlig assistans som en förebild, vilket gjort att man inte kunnat söka projektmedel för att utveckla den typen av stödjande strukturer. När personlig assistans blev en rättighet under attack har den inte kunnat utvecklas till att bli så bra som den skulle kunna bli.

Skeptiska till utredningen

Susanne Berg och Annika Taesler utryckte på sitt seminarium en viss skepsis mot utredningen om yrket personlig assistans. Annika Taesler vände sig mot tanken att assistansanvändarna blir sedda som en homogen grupp. Båda tolkar det som att utredningen först och främst har kommit till för att tillvarata Kommunal och assistenternas intressen vilket bottnar i fördomar mot assistansanvändarna, som ”mindre värda” som samhället ska ”ta hand om”.
– Diskussionen om yrket präglas av maktstrider och om Kommunal och fackets syn på hur assistans ska vara och vem som har rätt att bestämma över vem, sade Susanne Berg.

Att assistenterna trivs en förutsättning för livet

Ett centralt ämne i utredningen är assistenternas arbetsvillkor och arbetsmiljö. Alla i panelerna som själva har assistans sa ungefär samma sak: ju längre en assistent stannar desto bättre och att en god arbetsmiljö var en förutsättning för det. Annika Taesler sade sig må illa av tanken på att assistansanvändarna tvärtom ”skiter i arbetsmiljön” och att assistenterna behöver ”skyddas från assistansanvändarna”.
– Det finns ju få saker som är så viktiga för oss som att få våra assistenter att trivas på jobbet. Det är ju en förutsättning… för livet! Jag kanske är överkänslig men det känns som det är ett misstänkliggörande av oss som använder assistans.

Konflikter mellan lagar

Två viktiga lagar, LSS och Arbetsmiljölagen, styr de personliga assistenternas arbete och de lagarna är likvärdiga. Utredningens uppgift är bland annat är att ta fram och belysa då lagarna riskerar krocka med varandra. Lars Lööw sade att han är helt med på de fem punkterna vad, när, var, hur, vem är utgångspunkten men att det också skapar en del utmaningar.
– Vi ska titta på eventuella konfliktytor, lyfta dem och se vad man kan göra när det kan uppstå konflikter och se hur de hanteras.
Flera aspekter, menar Lars Lööw, gör assistansyrket speciellt, bland annat att man utför arbetet antingen i en annans hem eller i på en annan arbetsplats.
– Det är inte som när en hantverkare går in en halvtimme och rensar ett vattenlås hemma hos någon eller på en arbetsplats utan man är på plats hela tiden.

Risk för skador i samband med förflyttning

Lars Lööw tog upp ett problem han kallade en ”klassisk arbetsmiljöfråga”.
– Sannolikheten att få skador i samband med förflyttning är betydligt större för personliga assistenter i jämförelse med andra omvårdnadsyrken, till exempel de som jobbar i gruppbostad eller hemtjänsten. Både IVO:s och arbetsmiljöverkets statistik visar det tydligt, sade han och fortsatte:
– Det handlar inte om dålig arbetsledning utan om bristen på tillgänglighet när man hamnar i situationer och miljöer utanför hemmet. Det kan vara trånga toaletter eller lokaler som är svåra att ta sig in i - bara det faktum att man utför arbetet på så många olika ställen.
Carin Öhman känner igen beskrivningen.
– Min arbetsmiljö är där assistansanvändaren befinner sig för stunden. Somliga är aktiva och har kommunikation kring det och då kan det fungera bra. Men det är ett risktagande och om hjälpmedlen inte är som hemma behöver vi syna situationen och fråga oss hur vi gör på bästa sätt? Vissa har det tänket andra inte. Där läggs ett ansvar också på mig och vad jag tror mig kunna klara av och våga säga stopp.

”Kan lösas om man pratar om det”

Cecilia Blanck sade att arbetsmiljön handlar om både assistenten och assistansanvändaren.
– Det som är farligt för assistenten är farligt också för assistansanvändaren. Utsätter man sig för risker gäller det för båda. Det är inte något man kan komma till rätta med genom en lagändring utan något man måste lära sig att hantera och det gäller både assistansanvändaren och assistenten. Alla inblandade har ett intresse av att alla mår bra i situationen.
Lars Lööw sade att han är övertygad om att konflikterna kan lösas på olika sätt men på villkor att man pratar om det:
– En viktig sak är att se problemen, lyfta upp dem och att prata om dem. Det är förutsättningen. Sen kanske inte allt kommer att lösas utan som i andra yrken finns en del faror och risker.

Uppgradera yrket

Alla i panelerna hyste förhoppningar om att utredningen ska kunna bidra till att uppgradera yrket. Och i stort sätt eniga paneler var överens om att en yrkesutbildning för assistenter inte skulle vara rätt väg att gå, med tanke på att arbetsuppgifterna varierar mycket beroende på med vem man jobbar för. Susanne Berg tycker att man ska ta fasta på de egenskaper som faktiskt krävs för att vara assistent och att de i sig är skäl till en högre status.
– Det är ett yrke som kräver extremt stor integritet, det kräver att man har god självkänsla, det kräver insikt i hur personen fungerar i olika situationer och hur man själv ska agera för att sätta en annan människa först. Det är egentligen ett yrke som är kompetent och krävande.

Annars var en högre lön ett återkommande förslag.
– Det viktigaste sättet att uppgradera ett yrke är att faktiskt ge ordentligt betalt, sa Susanne Berg.
Men i så fall måste assistentersättningen höjas. ”Det krävs resurser” sade Cecilia Blanck som också menar att det påverkar mycket annat än lönen till assistenterna.
– Det finns så lite resurser nu. Vi har ett läge där ersättningen har krympt så det nätt och jämt går att betala löner. Fortbildning är numer en hypotetisk fråga eftersom de pengarna inte finns.

Inga listor

På frågan om vad Lars Lööw ska göra fram till utredningen ska vara klar svarade han att han under hösten kommer att fortsätta att lyssna och ta in så mycket kunskap som möjligt. Om slutresultatet sade han att det inte handlar om att göra listor på vilka arbetsuppgifter en assistans ska få eller inte få göra utan försöka beskriva hur yrket ser ut idag, hur komplext och komplicerat det faktiskt är. Han vände sig till Jonas Franksson:
– Den ideologin som du och jag har slagits för möter ju här också andra starka ideologiska krafter. Arbetarrörelsens ideologi möter funktionshinderrörelsens ideologi. Så det är ett jättespännande uppdrag att hitta balansen i det, vilket jag i slutänden ska försöka göra.
Avslutningsvis sade Lars Lööw att 5.e paragrafen i LSS alltid kommer att vara utgångspunkten för honom.
– Den handlar om förutsättningen att leva sitt eget liv och förutsättningen att leva som andra och att du själv äger tolkningsföreträdet. Att försöka hitta vägar framåt i det, men också beskriva komplexiteten som finns. Om det leder till att höja statusen på yrket så är jag jätteglad för det.

Text: Erik Tillander

Länkar till seminarierna

KFO:s seminarium: Yrket personlig assistent – ett jobb som andra?

STIL:s seminarium: Vad gör den personliga assistansen personlig