Högsta Förvaltningsdomstolen har beslutat att kommunen kan kräva ett underlag för kostnader för assistans den beviljat. Ersättning ska ges för de verkliga kostnaderna efter att de bedömts som skäliga. Domen bör fastställa att kommuner kan ha lägre timbelopp än kassans schablonbelopp.
Domen innebär att en assistansanvändare i Skåne inte får den ersättning hon hade begärt, vilket var 284 kronor per assistanstimme, alltså timschablonen för assistansersättning under 2015.
Kommunen ville barabetala 247 kr/timme. För att få högre ersättning än så måste kvinnan visa att hon haft högre verkliga kostnader för sin assistans.
Kommunens skyldighet att utge ersättning för personlig assistans avser de verkliga kostnaderna för assistansen i den mån de kan bedömas som skäliga.
För att kunna ta ställning till ett ersättningsanspråk måste kommunen kunna kräva att den enskilde ger in underlag som möjliggör en bedömning av kostnadernas storlek och skälighet.
Detta gäller även om anspråket inte överstiger det schablonbelopp som fastställts för den statliga assistansersättningen och utan att det framkommit något som ger anledning att ifrågasätta kostnaderna i och för sig.
Att kommunens ersättningsskyldighet omfattar samma slags kostnader som den statliga assistansersättningen ska täcka och att schablonbeloppet därmed kan tjäna till viss ledning vid bedömningen av kostnadernas skälighet föranleder ingen annan bedömning.