läs skrivbordsversionen istället
Den 13 juni kom en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD, som sade att transporter till/från fritidsaktiviteter inte berättigar till personlig assistans i form av andra personliga behov, om det inte föreligger ett kvalificerat hjälpbehov. Bengt Westerberg, som skrev förarbetena till LSS som socialminister 1993 anser att domen är en mycket hård tolkning som kan ifrågasättas.
– Det framgår av propositionen från 1993 att ett exempel på behov av kvalificerad hjälp är ”om personen behöver hjälp för att komma ut i samhället”. (1992/93:159 sid 64) Så är det uppenbart i det fall som HFD behandlat.
Enligt Bengt Westerberg verkar HFD:s utgångspunkt vara att ett kvalificerat hjälpbehov är för handen innan den person domen avser ger sig av på sin resa och när hen kommer fram, men inte under själva resan. HFD anser att man kan bevilja assistans inför avresan och vid framkomsten, men inte under själva resan.
– Resonemanget är som jag ser det helt orimligt, vilket också blir tydligt med de slutsatser Försäkringskassan nu drar. Det blir ju i praktiken omöjligt att hitta en assistent som är beredd arbeta en timme inför resan, sedan utan ersättning under kanske en halvtimme ta sig till resans slutmål för att sedan ånyo arbeta en timme.
Försäkringskassan har i det rättsliga ställningstagandet 2017:05 sagt att domen innebär att all väntetid och beredskap försvinner. Assistans för tid mellan preciserade hjälpbehov försvinner. För Bengt Westerberg bekräftar det hur orimlig den nya bedömningsgrunden är.
– Väntetid är ett naturligt inslag i assistentjobbet. Det är självklart att det måste bli väntetider när en brukare till exempel är med på sammanträden, deltar i kulturaktiviteter eller umgås med vänner. Om inte den kan beaktas när man beslutar om rätten till assistansersättning är vi snart tillbaka i en situation där det är kommunen som bestämmer när hjälpen ska ges och av vem. Det slår sönder assistansreformen och hela idén bakom LSS, att ge brukare självbestämmande och rätt att leva som andra.
Före det rättsliga ställningstagandet varnade Försäkringskassan i ett brev till regeringen för detta och sade då även att städning, inköp och liknande uppgifter, kan komma att ersättas med hemtjänst.
Varför tror du Försäkringskassan skickade brevet till regeringen, vill de varna för följderna av domen och dela ansvaret med regeringen?
– Ja, jag tror att det är avsikten. Om regeringen inget gör har Försäkringskassan i praktiken fått okej till sina slutsatser.
Vad anser du om Försäkringskassans tolkning av HFD–domen?
– Jag menar att den är mer långtgående än den hade behövt vara. Att den är orimlig tycker uppenbarligen också Försäkringskassan även om de hävdar att de är tvingade att göra den.
Bengt Westerberg kan inte se något annat skäl till att de skriver till regeringen än just att de själva tycker att konsekvenserna blir orimliga.
– Jag tror de känner sig pressade, inte minst av regeringen, att tolka alla domar så restriktivt det går. De hade inte behövt dra så långtgående slutsatser av HFD–domen, utan hade kunnat konstatera att den avser en väldigt speciell situation och inte har generell bärighet.
Hur ser du på Försäkringskassans tolkning sett till förarbetena till LSS?
– Det är inte Försäkringskassans uppgift att pröva domen i relation till förarbetena. Nu har HFD dömt och Försäkringskassan tillkännagjort sin tolkning. Jag menar att bägge besluten tydligt strider mot lagstiftningens intentioner.
Nu behövs det en snabb lagändring säger Bengt Westerberg som anser att man i samband med detta ska passa på att ändra lagen när det gäller ”kännedomskriteriet” i § 9 a, så att det blir klart att behov av hjälp med sondmatning och sjukvårdsinsatser ska kunna ses som grundläggande.
– Helst skulle jag vilja få bort paragrafen och slopa den konstlade indelningen i grundläggande och andra personliga behov, men det kanske får vänta tills det blir en större revidering av lagen.
Vad ska regeringen göra nu?
– Begära ett förslag från LSS–utredningen på de nämnda punkterna till den sista januari 2018 så att en lagändring kan beslutas av riksdagen i vår. Meddela Försäkringskassan att den ska ligga lågt i avvaktan på lagändringen.
HFD-domen har stött sig på följande text i förarbetena (1992/93:159 sid 175)
Meningen är dock inte att assistenten för dessa personer till alla delar skall ersätta denna hemtjänst. Städning, inköp och liknande uppgifter som inte görs tillsammans med den enskilde som ett led i det personliga stödet till honom, skall inte tas med vid beräkningen av behovet av personlig assistans.
De som ifrågasatt domen tex Mathias Blomberg, har istället hänvisat till (1992/93:159 sid 176):
Om kommunen beviljar personlig assistans bör stödet beviljas i sådan omfattning att den enskildes hela behov av personliga stödinsatser kan tillgodoses, även sådant stödbehov som sett för sig kanske inte skulle ge rätt till personlig assistans.
Finns det en motsägelse här? Hur var tanken när texten skrevs?
– Jag tycker det hänger ihop väl och inte rymmer någon motsättning. Assistenten ska hjälpa den enskilde brukaren att göra det hen inte kan klara på egen hand. När det handlar om hjälp med aktiviteter som brukaren inte själv deltar i ska den huvudsakligen ges i annan form, säger Bengt Westerberg.
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.