läs skrivbordsversionen istället

Sophie Karlsson, Ordförande, IfA – ”Det finns en rädsla för att söka fler assistanstimmar”

Försäkringskassan tänjer alltmer på vad som kan vara ”väsentligt ändrade förhållanden” för att kunna ompröva redan beviljad assistansersättning. Regeringen måste agera, säger Sophie Karlsson, som också vill se åtgärder mot tidsbegränsade beslut i kommunerna.

Mathias Blomberg och Christian Källström har nyligen intervjuats på Assistanskoll om att Försäkringskassan inte prövar ansökningar om fler assistanstimmar om de bedömer att den sökande inte har rätt till assistansersättning enligt dagens rättspraxis. De säger även att Försäkringskassan allt oftare anser att det skett ”väsentligt ändrade förhållanden” vilket ger en laglig grund att ompröva assistansersättningen. Sophie Karlsson bekräftar bilden.
– Det bekräftar det som vi fått signaler om, dvs att omprövningarna blir mer omfattande än vad vi uppfattat var meningen när omprövningsstoppet infördes.

Rädsla för att söka fler assistanstimmar

Lagändringen från 1 april 2018 när tvåårsomprövningarna tillfälligt avskaffades innebär ett stopp för att ompröva assistansbeslut utom vid ”väsentligt ändrade förhållanden”. Den assistansberättigade skulle skyddas mot den hårda rättspraxis som uppstått, säger Sophie Karlsson.
– Vid en ansökan om utökning ska endast det sökta behovet bedömas och inte hela assistansbehovet, men i realiteten prövas trots detta hela behovet. Det finns de som skulle vilja ansöka om fler assistanstimmar på grund av större behov men som undviker det av rädsla för att tvärtom få färre timmar.

Tänjer på gränserna, kräver retroaktiv ersättning

Sophie Karlsson menar att Försäkringskassan, sedan stoppet 1 april 2018 har tänjt på gränserna för vad som är “väsentligt ändrade förhållanden” till alltfler situationer, för att kunna ompröva assistansbeslut.
– De har blivit mer strikta vid förändringar där personer byter verksamhet, t ex från skola till daglig verksamhet, där det är svårt att uppfylla kravet om särskilda skäl för att behålla assistansersättningen.
Det förekommer också att ”väsentligt ändrade förhållanden” hävdas utifrån förändringar i grundläggande behov, fortsätter Sophie Karlsson.
– Nyligen blev vi kontaktade angående en person som fått visst förändrat assistansbehov i samband med måltider. Personen och hens gode man hade inte uppfattat det som ett minskat assistansbehov, men Försäkringskassan hävdar ett väsentligt ändrat förhållande och kräver nu retroaktiv ersättning för att personen inte anmält det som ett ändrat förhållande.

Inte lätt förstå för den enskilde

Det är inte lätt för den enskilde att förstå när ”väsentligt ändrade förhållanden” uppstår, säger Sophie Karlsson. Lagen är otydlig och Försäkringskassan anger inte tydligt vilka situationer det handlar om utan gör en bedömning i den enskilda fallet.
– Det kan få väldigt stora konsekvenser för den enskilde om assistansersättningen dras in/minskas och kanske till och med begärs åter retroaktivt.
Vad anser du att ”väsentligt ändrade förhållanden” innebär?
– Det ska vara markanta förändringar kring funktionsnedsättningen och assistansbehovet, där det är uppenbart för den enskilde att assistans inte längre behövs för behovet. Inte bara någon mindre förändring, där den enskilde fortfarande upplever lika omfattande assistansbehov. Det ska vidare vara en förändring hos den enskilde och inte verksamheter runt om, utom uppenbara förändringar som t ex en flytt till en gruppbostad där assistansbehovet tillgodoses av personalen där.

Vilka lagändringar behövs då?

På frågan om vilka lagändringar som behövs säger Sophie Karlsson att om det ska göras en lappa-och-laga-lösning så behöver det tydliggöras att Försäkringskassan inte ska beakta tidigare tidsberäkningar vid ansökan om utökning, utan bara pröva det behovet som ansökan om utökning gäller.
– Men för en mer permanent lösning behövs det ett tydliggörande om att både grundläggande behov och andra personliga behov behöver bedömas i sin helhet så att den enskilde kan vara trygg med sitt beslut och inte vara rädd för att tvåårsomprövningsstoppet ska släppas.

Behövs även starka politiska signaler

I regleringsbrevet för 2016 fick Försäkringskassan starka signaler att minska antalet assistanstimmar anser Sophie Karlsson. Nu behövs det nya starka politiska signaler till Försäkringskassan om att inte tänja gränsen för omprövningar för ”väsentligt ändrade förhållanden” och att överhuvudtaget inte göra så detaljerade prövningar av assistansbehov.
– Det är inte Försäkringskassan som ska peta i eller ifrågasätta vad den enskilde vill göra i sin vardag. Meningen med personlig assistans var att det skulle vara en sammanhållen insats som skulle tillgodose hela assistansbehovet och inte delas upp på punktinsatser. Just nu ser Försäkringskassan inte skogen för alla träd, säger Sophie Karlsson som vill tillbaka till tankarna i den ursprungliga LSS–propositionen från 1993 där följande sägs sid 51:
"Insat­serna till vuxna personer skall grundas på behov som den enskilde själv finner angelägna att få tillgodosedda för att kunna leva ett så självstän­digt och oberoende liv som möjligt”.

Lagstifta mot tidsbegränsade beslut

Sophie Karlsson vill även att huvudregeln i lagstiftningen ska vara att beslut om personlig assistans inte ska vara tidsbegränsade.
– Många kommuner tidsbegränsar systematiskt sina beslut, ofta ett år i taget, vilket vi är starkt kritiska till. Vi vill se ett omprövningsstopp även för kommunerna, även om det behöver formuleras annorlunda än omprövningsstoppet i Socialförsäkringsbalken.
Kommunerna måste ge en tydlig motivation när de tidsbegränsar ett beslut, fortsätter Sophie Karlsson.
– I LSS skulle det kunna tydliggöras att beslut som fattas bara ska tidsbegränsas om det finns särskilda angivna skäl, inte av bekvämlighet för kommunen.

JO har kritiserat tidsbegränsade beslut

Justitieombudsmannen, JO, har i ett beslut mot Töreboda kommun 2016 och ett beslut mot Alingsås kommun 2018 uttryckt kritik mot tidsbegränsade beslut inom personlig assistans. Även juris doktor Therese Bäckmann har kritiserat tidsbegränsade beslut i kommunerna. Sophie Karlsson anser att Förvaltningslagens syn på tidsbegränsning av gynnande beslut ska tillämpas på personlig assistans.
– I Förvaltningslagen 37 § framgår när en myndighet får ändra på ett gynnande beslut och det gäller även för assistansbeslut. Det finns ingen anledning att ett beslut om assistans skulle vara osäkrare för den enskilde än andra beslut. Det är snarare viktigare att assistansbeslut är varaktiga eftersom det påverkar hela ens livssituation.

Vill ersätta omprövningar med enklare uppföljningar

Hur omprövningar av personlig assistans ska göras på längre sikt är en fråga som Sophie Karlsson anser behöver avgöras tillsammans med assistansanvändar– och funktionsrättsrörelsen och tilltänkta kommande utredningar om huvudmannaskap och behovsbedömning.
– Vi har sedan tidigare framfört att vi inte vill se förutsättningslösa omprövningar med visst tidsintervall, utan snarare enklare uppföljningar eller avstämningar med den enskilde, säger Sophie Karlsson.

Sophie Karlsson intervjuades av Kenneth Westberg 2021–03–10

Skicka sidan till: