Susanne Berg, STIL – ”Alltmer restriktiva bedömningar kan liknas vid byråkratiskt våld”
Susanne Berg är mycket kritisk till att en person som aldrig träffar den sökande tar det yttersta beslutet om att bevilja assistansersättning.
– Jag är övertygad om attsystemet är skapat för att det ska vara lätt att göra avslag.
Anna Viberg, områdeschef på Försäkringskassan, har i en intervju på Assistanskoll beskrivit hur bedömningar av assistansersättning görs med minuträkning av behov, att tidsbedömningen rimlighetsbedöms och att en så kallad beslutsfattare som inte träffar den sökande är den som tar det slutliga beslutet. Susanne Berg som själv är assistansanvändare är mycket kritisk till systemet.
– Personlig assistans blev en laglig rättighet 1994, för att personer med omfattande funktionsnedsättning inte hade samma möjlighet till självbestämmande som andra pga hur socialtjänsten var uppbyggd. Hela iden var att kunna leva som andra eller rättare sagt som den man själv har möjlighet att vara.
Skapat för att förenkla avslag
Susanne Berg är mycket kritisk till yrkesrollen beslutsfattaren som tar det yttersta beslutet om assistansersättning ska beviljas utan att någonsin träffa den sökande.
– Jag är övertygad om att systemet är skapat för att det ska vara lätt att göra avslag. Det är gjort för att få en distans med flera nivåer emellan dig och den som tar beslut.
Susanne Berg beskriver det som en absurd idé om professionalitet, där handläggaren först bedömer och sedan tas beslutet en person i en abstrakt upphöjdhet isolerad från behoven.
– Till på köpet på papperet som den andra personen skrivit. Det är så jävla dumt! Det kan bara existera inom svensk välfärdsbyråkrati.
Måste distansera sig
Handläggarna och cheferna som jobbar i denna administrativa maktställning är också människor och för att behålla sin mänsklighet måste de distansera sig, anser Susanne Berg.
– Det kan man göra genom att inte se vad det får för konsekvenser för den enskilde utan fokusera på teknikaliteter, och mäta saker långt från verkligheten.
Försäkringskassans system med en beslutsfattare som inte träffar den som söker är ett konkret exempel på distansering, fortsätter Susanne Berg. Då kan den personen som tar besluten känna att hen inte har något med saken att göra.
– Systemet är uppbyggt så att personen slipper se konsekvenserna och kan behålla sin mänsklighet när hen skär ner i andra människors liv.
De säger ”vi bara frågar”
Susanne Berg anser att Försäkringskassans bedömningar är integritetskränkande i den meningen att du beskriver dina behov ner till varje liten detalj under tex ett toalettbesök, ända ner till avföringens konsistens.
– När du måste beskriva varför du behöver en viss tid, innebär det att man kommer ner till en nivå där man vid tex toalettbesök behöver beskriva avföringens konsistens. De säger "vi bara frågar" med det är inte så. Vi har inget val när det vi utsätts för kan resultera i att vi inte får något liv.
Minuträkning skapad av Försäkringskassan
Försäkringskassan svarade i somras på ett regeringsuppdrag där de säger att lagstiftningen hindrar de från att fullt ut komma till rätta med problem som enskilda upplever med integritetsnära utredningar. Susanne Berg anser tvärtom att minuträkningen är något som Försäkringskassan själva skapat.
– Försäkringskassan skapade själva begreppet integritetsnära behov, det beskrevs i ett internmeddelande i november 2007, och fick sedan stöd i Regeringsrätten (RÅ 2009:57). Nu kan vi inte "fixa" till det utan ny lagstiftning. Försäkringskassan distanserar sig från det de gör och skyller på juridiken istället för att se att det är konsekvenser av vad de själva beslutat.
Byråkratiskt våld
Sedan dåvarande S/MP-regeringen 2016 uppmanat Försäkringskassan att ”bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar” blev rättspraxis än hårdare. Antalet assistansberättigade har minskat kraftigt och idag får 80 % av de som nyansöker assistansersättning avslag, säger Susanne Berg och hänvisar till en avhandling av Ida Norberg som beskriver strategisk nedskärningspolitik.
– Förändringen av rättspraxis och behovsbedömningarna har inneburit ett sorts byråkratiskt våld mot assistansanvändare. Du inte kan planera din framtid för du vet inte om du har kvar din assistans imorgon, det finns ingen rättssäkerhet. Vissa har tur och räddas av nödstoppet för tvåårsomprövningarna.
Typiskt svenskt sätt att skära ner
I Ida Norbergs avhandling finns ett kapitel om ett typiskt svenskt sätt att skära ner som inte finns i länder som Frankrike och England, säger Susanne Berg.
– I Sverige pratar tex politiker om att alla har rättigheter och är bra och snälla trots att man samtidigt skickar motsatta signaler in till myndigheterna. I detta fall kan Försäkringskassan verka som en effektiv utförare av en nedskärningspolitik för grupper där man tror att man kommer undan med det, tex långtidssjukskrivna och assistansanvändare.
Begränsningen sitter i aktiv tid
Anna Viberg säger i intervjun för Assistanskoll att det inte finns något tak för att bevilja assistanstimmar när en person klarat 20-timmarsgränsen. Susanne Berg säger att begränsningen trots detta finns där.
– Det är så typiskt Sverige att uttrycka sig så, nej det finns inget tak, begränsningen sitter inte i antal timmar utan i att du bara får aktiv tid, att det bara är vissa behov som räknas, och att någon bedömer om det är rimligt att det ska ta den tid det tar. Då behövs inte en begränsning i form av ett tak.
Rimlighetsbedömningar rättsosäkra
Handläggaren rimlighetsbedömer vad den sökande uppger. Susanne Berg anser att rimlighetsbegreppet är rättsosäkert.
– Kan man tala om rättssäkerhet när det sitter en person som utifrån sin personliga åsikt ska tycka att det här är rimligt eller rätt? Bakom ordet rimligt döljer sig någon sorts norm för hur lång tid saker ska ta. LSS handlar om att man har individuella behov men försäkringskassan vill ha en sorts gruppnorm, säger Susanne Berg.