Hanna Kauppi och Björn Jidéus, KFO - ”LAS skulle åsidosätta möjligheten att välja assistent”

Hanna KauppiMöjligheten till deltider och visstidsanställningar är själva förutsättningen för att bedriva personlig assistans i ordets bemärkelse. Det anser Hanna Kauppi och Björn Jidéus i en replik på Kommunals ordförande Annelie Nordströms uttalande tidigare i vår.
– Att välja personlig assistent och hur assistansen utformas är avgörande för möjligheten att leva på lika villkor som andra. Kollektivavtalen är anpassade till dessa förutsättningar.

Kollektivavtalet anpassat till förutsättningarna

I ett blogginlägg i januari i år skrev Kommunals Ordförande Annelie Nordström att brukaren och företagen har för mycket makt gentemot assistenten. I en intervju för Assistanskoll i februari utvecklade hon sina tankar. Hon anser att assistenter borde ha lika lång uppsägningstid som andra och att heltid borde vara norm. Hanna Kauppi, arbetsgivarföreningen KFO, svarar:
– I LSS förarbeten framgår det tydligt att personlig assistans kom till just med anledning av att människor med omfattande funktionsnedsättningar i mycket liten utsträckning hade möjlighet att påverka sin livssituation. Att välja personlig assistent, vilken form att anordna assistansen och hur assistansen utformas är avgörande för möjligheten att leva på lika villkor som andra. De kollektivavtal som finns på området är anpassade till dessa förutsättningar.
Björn Jidéus fortsätter:
– Assistansberättigades behov och personliga assistenters anställningstrygghet har ända sedan tiden för de första avtalen varit föremål för diskussion. Det har alltid funnits en ömsesidig respekt och pragmatism mellan parterna i de här frågorna, vilket också resulterat i de avtal vi har idag.

Visstidsanställningar viktig för kvalitén

Björn JideusAnneli Nordströms menar att även de personliga assistenterna ska omfattas av LAS, Lagen om anställningsskydd, som bland annat innebär att inskränkningar i möjligheten till visstidsanställningar. Men Björn Jidéus menar att möjligheten till visstidsanställningar är en förutsättning för kvalitén på assistansen.
– Det skapar just den flexibilitet som krävs. Bland annat innebär det att den assistansberättigade kan omge sig med personliga assistenter som han eller hon själv har valt och känner sig trygg med.
Vilka konsekvenser skulle det få att personlig assistans skulle omfattas av LAS?
– Hårdraget skulle det medföra att en av de viktigaste principerna för personlig assistans - möjligheten att välja personlig assistent - skulle åsidosättas, säger Björn Jidéus.

Ersättningen ger inte täckning

När det gäller relationen och maktförhållandet assistansanvändare och assistent emellan menar Hanna Kauppi att det snarare skulle kunna bli frågan om ”ett osunt beroende av den enskilde anordnarens ekonomi och goda vilja” där assistansanvändaren inte har möjligheten att fullt ut besluta om den nära livssituationen.
– Utan möjligheten till visstidsanställning blir det svårt att bedriva personlig assistans i ordets bemärkelse. Det skulle snarare bli frågan om någon form av allmän assistans eller service eftersom personlig assistans förutsätter möjligheten att välja assistent.
Hanna Kauppi menar också att assistansersättningen inte ger täckning för assistansanordnare att byta ut och ersätta en personlig assistent som inte längre kan vara i tjänst. Inte heller kan assistansanordnare per automatik omplacera en personlig assistent om det ska vara möjligt för den assistansberättigade att välja personlig assistent.
– Samtidigt är det viktigt att tillägga att det inte alls är ovanligt att en kompetent assistent får arbete hos en annan assistansberättigad hos samma arbetsgivare. Men då är de den assistansberättigades val och inte i arbetsgivarens omplaceringsskyldighet som styr.

Schematekniska problem

Björn Jidéus menar att ett krav på heltid dessutom skulle kunna skapa schematekniska problem och försvåra planeringen av assistansen. Att det med färre assistenter sannolikt blir svårare att till exempel lösa vakanser.
– Det är vanligt att ha några anställda på färre antal timmar för att de ska kunna hoppa in extra och kanske följa med på särskilda aktiviteter. För mindre anordnare och egna arbetsgivare skulle det innebära sämre flexibilitet, ökade kostnader för akut bemanning och högre kostnader i samband med uppsägning.

Ambition om heltid

Att som Annelie Nordström anser, att rätt till heltid skulle vara norm menar Hanna Kauppi och Björn Jidéus är uteslutet. Däremot anser de att det kan vara en ambition. Men att det i så fall är beroende av förutsättningar och önskemål hos den enskilde. Björn Jidéus säger också att heltid ”inte heller alltid är avgörande för möjligheten till en tillfredsställande lön”.
– Om arbetstiden utgörs av jour så kan den snabbt generera heltid men utan att för den skull ge motsvarande ersättning. Det är därför vanligt att kombinera jour med aktiv tid i den utsträckning det är möjligt med hänsyn till gällande arbetstidsregler. Många anordnare och assistansberättigade erbjuder i möjligaste mån mer omfattande tjänster där det både tas hänsyn till den enskildes önskemål om ett begränsat antal assistenter och samtidigt till anställningsgrad och lön för assistenterna. KFO:s erfarenhet är att det medför att assistenter stannar i anställning.

Lagen reglerar arbetsmiljöfrågorna

I intervjun med Assistanskoll uttryckte Annelie Nordström även att assistansanordnarens och/eller dennes anhöriga inte bör ha ansvaret för arbetsmiljöfrågorna. Hanna Kauppi hänvisar till Arbetsmiljölagen och arbetsgivaransvaret.
– Mer komplicerat än så är det egentligen inte. Idag kan en anhörig tillika god man, eller en person med funktionsnedsättning och personlig assistans bedriva personlig assistans med påföljande arbetsgivar- och arbetsmiljöansvar. Kanske syftar Anneli på den situation där en personlig assistent hos den assistansberättigade blir utsedd att ansvara för delar av administrationen kring det systematiska arbetsmiljöarbetet – som att se till att en checklista blir ifylld och inskickad till anordnaren. Men arbetsmiljöansvaret är alltjämt arbetsgivarens.
Vad innebär Annelie Nordströms förslag om det skulle gälla egna arbetsgivare?
– Det skulle väl vara likställt med att säga att assistansberättigade inte får vara egna arbetsgivare, svarar Hanna Kauppi, för vem annan än arbetsgivaren kan eller ska ansvara för arbetsmiljön?

Fler goda exempel än dåliga

Bengt Elmén var först ut att replikera mot Annelie Nordström och sa i en intervju med Assistanskoll att Kommunal ställer grupper mot varandra. Hanna Kauppi anser att hans reaktion är begriplig.
– Värdet av personlig assistans är enormt och på det stora hela utgör de goda exemplen långt fler än de dåliga. Bengt sätter också ljuset på det avgörande värde som de personliga assistenterna har när han säger att de inte är utbytbara.
Hanna Kauppi menar att Annelie Nordström framför ”uppseendeväckande exempel” som långt ifrån speglar hela bilden.
– I de fall där personliga assistenter blir illa behandlade på arbetet, ska det hanteras omgående, med respekt och med en målsättning om en lösning som både assistansberättigad och personlig assistent kan acceptera. När en situation låser sig kan det vara till stöd att arbetsgivar- och arbetstagarparter är inkopplade. KFO och Kommunal har också sedan länge genom arbetsgruppen AMPA, Arbetsmiljönämnden för personlig assistans, ett organiserat och väl utvecklat samarbete kring arbetsmiljöfrågor och förebyggande arbetsmiljöarbete.
Anser ni att de här frågorna handlar om makt mellan olika grupper, i det här fallet assistenter och assistansberättigade?
– Jag har svårt att se att det, säger Hanna Kauppi, inte i gemen. Däremot blir ett ifrågasättande av LSS grundvalar problematiskt. Vi behöver även fortsättningsvis anpassa kollektivavtalen efter det centrala syftet med personlig assistans i LSS och därtill arbeta för att hålla en hög kunskapsnivå och god politik och sed hos arbetsgivarna. Här har arbetsgivarorganisationerna en viktig uppgift.

Heltidsarbete ingen rättighet

På frågan om var gränsen mellan assistenternas och de assistansberättigades rättigheter går svarar Hanna Kauppi att alla människor har rätt att bli respekterade, rätt att sätta egna gränser och göra egna val.
– Men heltidsarbete som personlig assistent är ingen rättighet. Väl i tjänst, oavsett omfattning, faller ett stort ansvar på arbetsgivaren både med avseende på personalpolitik och arbetsmiljö. När det gäller just personlig assistans är hänsynsförhållandet mer omfattande än arbetsgivare och anställd. Samråd med den som lever med assistansen är avgörande. Det finns ingen annan väg att gå. Bland KFO:s medlemmar finns många goda exempel på hur den här balansen hanteras respektfullt och professionellt.

Ett förhandlingsutspel

Bakgrunden till att Anneli Nordströms höga tonläge tror Hanna Kauppi är att den personliga assistansen för närvarande är hårt ansatt på många sätt, inte minst då det gäller stat och kommuners återhållsamhet kring ersättningsnivån.
– Det försvårar arbetet med kvalitetsutveckling och här ryms mycket som direkt berör de personliga assistenterna, exempelvis kompetensutveckling. Anordnarna och kollektivavtalsparterna blir också vare sig de vill eller inte, bundna av ersättningsnivån som i sin tur påverkar assistenternas möjliga löneutveckling.
Björn Jidéus ser det också som ett förhandlingsutspel:
– Avtalen inom personlig assistans löper ut om ett drygt år och ur det perspektivet är det tid för parterna att börja lyfta sina medlemmars intressen.

Hanna Kauppi och Björn Jidéus intervjuades av Erik Tillander 2015-05-15

Skicka sidan till: