STIL - "hos oss går alla pengar till assistans"

TEMA - Riskkapitalföretag in i assistansbranschen

Det senaste halvåret har två av Sveriges större assistansanordnare köpts upp av riskkapitalföretag. Frösunda LSS såldes i december 2007 till Polaris Equity av Praktikertjänst. Majoritetsägandet i Olivia Assistans såldes i februari 2008 av ägaren Karsten Inde till Procuritas.

Assistanskoll tittar med anledning av detta närmare på riskkapitalföretag och vad det kan innebära att de kommer in i assistansbranschen. Ledande assistanordnare i branschen, ekonomer, och företrädare för assistansberättigade uttalar sig om hur de tror branschen kommer att utvecklas.

Artiklar

Jan Seljemo är verksamhetschef på STIL, Stiftarna av Independent Living i Sverige, ett icke vinstdrivande assistanskooperativ som ägs av sina medlemmar. Han menar att de medel som många andra assistansföretag tar ut i vinster kan STIL istället investera i assistansen.

Jan Seljemo om att riskkapitalföretag etablerar sig inom personlig assistans

Att riskkapitalföretag nu kommer in i assistansbranschen är något STIL måste ta på allvar menar Jan Seljemo som anser att detta inte skulle ske om inte riskkapitalföretagen räknar med att det går att tjäna ordentligt med pengar där. Jan Seljemo har en bakgrund bland annat som ekonomidirektör på bemanningsföretaget Proffice, en bransch som under den senaste 15-årsperioden genomgått en stor förändring.
- Efter att personaluthyrning blev lagligt 1993 konsoliderade ett antal företag i bemanningsbranschen marknaden genom att förvärva konkurrenter och växa sig stora. Riskkapitalföretagen ser troligen en möjlighet att nu göra något liknande i assistansbranschen, säger Jan Seljemo som menar att assistansbranschen är fördelaktig för riskkapitalföretag eftersom den inte är cyklisk utan mycket stabil med säkra skattefinansierade pengar. Något som däremot kan bli negativt för riskkapitalföretag är att assistansberättigade har en mycket stark valfrihet och kan välja bort den assistansanordnare de inte är nöjda med. Jan Seljemo hoppas därför att den assistansberättigades självständiga val inte kommer att naggas i kanten genom tveksamma avtal.
- Det skulle kunna exempelvis kunna vara långa uppsägningstider.

Att schablonbeloppets storlek skulle kunna ifrågasättas

Jan Seljemo är även orolig för konsekvenserna om riskkapitalägda assistansföretag genom stordriftsfördelar, effektiviserad administration och genom att hålla nere assistentlönerna i ett kort perspektiv kan göra mycket stora vinster. Då skulle politikerna kunna dra slutsatsen att schablonbeloppet är för högt.
- Säg att ett assistansföretag med en anorektiskt slimmad administration och pressade assistentlöner uppnår tio procents vinstmarginal, vilket innebär 24 kr av dagens schablonbelopp på 237 kr. Från ett politikerperspektiv skulle man då kunna anta att schablonbeloppet kan sänkas till 225 kr och att företagen trots detta kan göra vinster. Detta skulle i ett längre perspektiv kunna drabba assistanskooperativ och mindre assistansföretag, säger Jan Seljemo som menar riskkapitalföretagen i en sådan situation bara finns kvar i det korta perspektivet, eller så länge det går att göra stora vinster.

STIL som ickevinstdrivande

Jan Seljemo anser att STIL och andra kooperativ bör ha en fördel genom att de inte är vinstdrivande, att hela assistansersättningen går till assistans och kostnader relaterat till assistans.
- När ett riskkapitalföretag säljer ett företag vidare efter, låt säga fem-sex år, vill de ha ett helt annat pris än vad de betalade från början. Den nya prislappen har då skapats genom att redovisa höga vinster under tiden de ägt företaget och att de förstärkt företagets balansräkning.
Den vinsten kan STIL istället investera i sin verksamhet menar Jan Seljemo.
- De medlen går då istället till kvalitativt stöd till assistansberättigade, assistentutbildningar, arbetsmiljöåtgärder och intressepolitiskt arbete för personer med funktionsnedsättningar.

Jan Seljemo om intressepolitik för personer med funktionsnedsättningar

Riskkapitalägda assistansföretag gör enligt Jan Seljemo inga självklara vinster på att engagera sig i intressepolitik för personer med funktionsnedsättningar.
- En assistansberättigad bör fråga sig vad som skiljer olika assistansanordnare åt, och se till helheten. Jag ser det som tveksamt att riskkapitalägda assistansföretag kommer att ägna sig åt intressepolitik i någon större utsträckning. STIL och även brukarkooperativet JAG har alltid arbetat intressepolitiskt med att påverka politiker och driver aktivt frågor om exempelvis tillgänglighet och diskriminering.
Jan Seljemo berättar att STIL förra året drev kampanjen "lite apartheid i all välmening" som ville påvisa att personer med funktionsnedsättningar fortfarande inte kan delta i samhället på samma villkor som andra vad gäller tillgänglighet till lokaler, arbetsliv och utbildning. Nu pågår ett projekt där kostnaderna som kommunerna betalar för att producera assistans jämförs med dagens schablonbelopp på 237 kr.
- Det visar sig att kommunernas kostnader varierar från 255 till över 300 kr/assistanstimme. Vi vill visa vilken besparing samhället gjort samtidigt som assistansberättigade fått en valfrihet att kunna välja andra anordnare än kommunen.

Hur STIL förbereder sig inför förändringarna i assistansbranschen

Jan Seljemo säger att STIL måste bli bättre på att synas i samhället och visa sina fördelar för att kunna vara en ledande assistansanordnare. Han tycker att STIL hittills haft för låga ambitioner.
- När vi blir mer synliga, i debatt, samhälle och intressepolitik kommer den assistansberättigade fråga sig varför de ska vara kvar i ett företag som ger så stor avkastning till ägarna, när han/hon kan vara hos en assistansanordnare, där hela assistansersättningen främjar medlemmarnas intressen.
Jan Seljemo berättar att STIL nyligen ställt om organisationen för att bättre kunna serva sina arbetsledare och bli beredda på att kunna ta emot fler medlemmar. En ny marknads/informationschef har just anställts, hans uppdrag är att på olika sätt synliggöra STIL. Det kommer bland annat att innebära mer närvaro på bland annat rehabcentra, försäkringskassor och socialkontor. STIL har även effektiviserat och anpassat sin administration, och vill även vidga medlemmarnas valfrihet så att möjligheterna blir större att välja vad man vill ta ansvar för i sin personliga assistans.
- Brukarmakten är fortfarande central men det ska vara möjligt att i olika skeden av livet kunna välja att låta STIL sköta vissa saker, exempelvis rekrytering av assistenter. Det kommer att göra STIL mer flexibelt och få fler assistansberättigade att känna sig hemma här, säger Jan Seljemo.

Jan Seljemo om ny lagstiftning och förslag från LSS-kommittén

Jan Seljemo är positiv till stora delar av den nya lagstiftningen "Kostnader för personlig assistans" som införs den 1 juli i år, han tycker det är positivt med redovisningskrav på vad assistansersättningen används till, för att försäkra sig om att pengarna inte går till annat än assistans.
- Däremot är kravet på återbetalning av oanvända medel var sjätte månad negativt för egna arbetsgivare eftersom de inte längre kan ha en ekonomisk buffert, de kommer att få mycket svårt att planera för oväntade och större utgifter.
Hur ser du på det ännu inte genomförda förslaget att minst 85 procent av assistansersättningen ska gå till lönekostnader?
- Det tycker jag är bra, det skulle garantera att det inte går att ta ut oskäliga vinster. Men det måste samtidigt få finnas en flexibilitet så att det kan få variera mellan olika tidsperioder ifall den assistansberättigade periodvis har större omkostnader för sina assistenter. Annars ligger STIL redan över den nivån, hos våra medlemmar går cirka 88 procent till lönekostnader.
Bör det vara en statlig eller kommunal huvudman för assistansen?
- Det bör vara en statlig huvudman för att garantera likabehandling. Det ska inte behöva vara en skillnad mellan rika och fattiga kommuner, idag kan olika kommuner ha olika riktlinjer för rätten till LSS-insatser, det är inte rimligt.
Hur ser du på större krav på assistansanordnare när det gäller kvalitetskrav, tillstånd och certifiering?
- Vi stödjer hårdare krav på exempelvis assistenternas arbetsmiljö och arbetsledning. Samtidigt får det inte bli tvingande regler som krockar med den assistansberättigades livsstil. Den assistansberättigade måste också kunna välja den assistent han/hon vill ha oavsett vilken formell utbildning assistenten har, säger Jan Seljemo.