Bengt Eliasson, fd talesperson Liberalerna – ”Lagstiftningen har malts ner till sand av Försäkringskassan”
Att det görs dubbla avdrag för föräldraansvar är ett övergrepp av Försäkringskassan där lagstiftaren väljer att inte reagera, säger Bengt Eliasson som var med och skapade Stärkt assistanslagstiftningen.
Bengt Eliasson var fram till riksdagsvalet funktionshinderpolitisk talesperson för Liberalerna, och har intervjuats ofta på Assistanskoll. Han är idag fristående debattör på funktionshinderområdet.
”Medveten bortprioritering”
Bengt Eliasson är mycket kritisk mot nuvarande M-KD-L regeringen som stöds av SD. Han anser att de gör en helt medveten bortprioritering av politikområdet personlig assistans.
– De ids inte ens bevaka utvecklingen inom befintlig lagstiftning som tappat sitt ursprungliga syfte. Jag saknar en framåtsyftande utvecklingstanke i politiken.
”En förfärlig utveckling”
Antalet assistansberättigade har inte ökat efter Stärkt Assistans-lagändringarna 1 jan 2023 utan tvärtom minskat under aug – okt i år. Tidigare förutsades det 2000 fler assistansberättigade av lagändringarna. Bengt Eliasson kallar det en förfärlig utveckling.
– Jag var med i arbetet från ax till limpa i det som kallades ”Stärkt assistans”. Alla, inklusive Försäkringskassan som själva förutsåg en kraftig ökning av assistansberättigade och var starkt kritiska till detta i sitt remissvar, såg behoven och gjorde dessa ändringar i syfte att det skulle bli en vändpunkt för neddragningarna.
”Malts ner till sand av Försäkringskassan”
Försäkringskassan säger att de nu vid bedömning av assistansbehov hos barn först drar av de behov som de anser inte beror på funktionsnedsättningen, och därefter dras föräldraavdraget. Enligt Cecilia Blanck, JAG, innebär detta dubbla avdrag för föräldraansvar. Hon menar att tanken med lagändringen 1 jan 2023 var att Försäkringskassan ska dra av föräldraavdraget från barnets totala assistansbehov utan att dra av behov som inte beror på funktionsnedsättningen. Bengt Eliasson anser att JAGs analys stämmer.
– Den lagstiftning som jag själv var djupt involverad i att ta fram, har malts ned till sand av Försäkringskassan utan att regeringen ingripit. Syftet med lagen, som alla var överens om, var att stärka assistansen och att fler skulle få beviljat. Att utfallet blivit det motsatta är ett övergrepp av myndigheten utan att lagstiftaren reagerat.
Den ändrade lagtexten
I utredningen Stärkt Assistans (sid 43) föreslogs lagtexten: Detta ska ske genom att det från barnets totala hjälpbehov görs ett schablonavdrag (föräldraavdrag), men i regeringens proposition (sid 63) blev det följande lagtext: Detta ska göras genom schablonavdrag (föräldraavdrag) från barnets behov av hjälp med grundläggande behov och andra personliga behov enligt 9 a § LSS.
Gjorde denna förändring att Försäkringskassan kunde tolka föräldraavdraget som de gör idag?
– Ja, så tolkade Försäkringskassans rättsliga avdelning det om jag har förstått rätt. Texten är juridiskt uppluckrad mot den snävare skrivning som utredaren hade och som inte medgav tolkningsutrymme efter vad jag hört från rättskunniga personer.
Reagerade du på den ändrade skrivningen i propositionen jämfört med utredningen?
– Ja, jag reagerade men lugnades på ett gruppmöte i frågan att det betydde samma sak och lade därför ner att driva det. Det visades sig i efterhand att vara fel. Jag ångrar att jag inte tog reda på mer före mötet.
”Något gick våldsamt snett”
Jonas Franksson på STIL menar att det kanske ges politiska signaler till Försäkringskassan att hålla nere antalet beviljanden. Bengt Eliasson konstaterar att från början var alla från vänster till höger överens om vikten av de nya lagändringarna.
– Vad som sedan skedde när myndigheten skulle gå in i genomförandefasen och vilka signaler som regeringen då skickade vet inte jag men något gick våldsamt snett, resultatet är förödande och går rakt emot riksdagens intentioner.
Ligger det något i talet om politiska signaler till Försäkringskassan?
– Eftersom det finns goda och väl upparbetade dialogvägar mellan uppdragsgivare och uppdragstagare, regering och myndighet, kan man ju anta hur det gått till. Det går att koppla det till att ingen, varken i riksdagen eller regeringen har protesterat eller lyft ett finger för att göra något åt det.
Delar JAGs upprördhet
JAG har protesterat på planer på en ny utredning där det enligt JAG övervägs att utreda nya omprövningar, begränsad anhörigassistans, och gps-övervakning av assistenter. Bengt Eliasson delar JAGs upprördhet.
– Det är märkligt att inte fler, exempelvis Kommunal eller andra intressenter protesterar. Återigen, detta är inte politikutveckling eller lagstiftningsvårdande, detta är att säga att en hel bransch och dess kunder är potentiella välfärdsbrottslingar.
Vad borde göras istället?
– Behovsbedömningarna, beslutsprocesserna och myndighetsutövningen borde ses över i grunden. Det är den assistansberättigade som skall stärkas och dennes behov som skall tillgodoses inte tvärtom.
Rättssäkerhet har blivit lika med neddragningar
Parallellt med assistansen sker även indragningar av ledsagning till synskadade och andra stöd, med hänvisning till förändrad rättspraxis och ökad rättssäkerhet och likabehandling.
– Det är märkligt att just inom funktionshinderområdet är rättssäkerhet och likabehandling lika med neddragningar och avslagsbeslut, säger Bengt Eliasson.
Varifrån kommer trycket i detta, från tjänstemän i departement/myndigheter eller från politiker?
– Min uppfattning är att det är lika delar i ansvar från dem du nämner. Sedan ska vi inte glömma SKR:s roll i detta. 8 av de 10 LSS-insatserna och alla SoL-insatser är kommunernas ansvar. Kommunerna sitter i en extremt pressad situation pga statens agerande. De ser sin chans att kopiera Försäkringskassan i sin argumentering via SKR. Med det är klart, till syvende och sist är det ett politiskt ansvar.
En retorisk bakgrund har byggts upp
I en artikel på Assistanskoll säger Margareta Persson, författare till Gamla synsätt spökar än – funktionshinder genom tiderna att sedan 90-talet har diskurser om rättigheter ersatts av diskurser om kostnader i statliga assistansutredningar. Bengt Eliasson håller med om att både retoriken, sammanhangen och innehållet förändrats.
– För att åstadkomma detta har en retorisk bakgrund byggts upp ända sedan Göran Hägglund var socialminister 2006 - 2014. Hur man beskriver anledning, behov och innehåll har förskjutits hela vägen sedan dess så att slakten av rättigheterna möjliggjorts utan allmänhetens protester.
Ett sluttande plan
Har det skett ett paradigmskifte i synen på rättigheter för personer med funktionsnedsättning? Bengt Eliasson ser det snarare som ett sluttande plan.
– Det är inte ett paradigmskifte i meningen ett plötsligt skifte, utan mer ett sluttande plan som skickligt underbyggts av långsamma värderingsförskjutningar.
Vad befarar du sker om utvecklingen inte vänds?
– Det jag ser är att institutionaliseringens tid kan återkomma, och att inkluderande, generell välfärd kan komma att ersättas av en välgörenhetssyn där rättigheter kan ersättas av omhändertagande. Hemska tanke.
Svepande direktiv
Direktiven till regeringens utredning om att ickemedborgare ska kvalificera sig till välfärdstjänster är svepande och kan vara oroväckande, säger Bengt Eliasson.
– Lägger man inte in grundläggande rättigheter i denna utredning så kan det gå snett. Sedan är jag en obotlig optimist, en utredning behöver inte genomföras.
Regeringen bör förverkliga sina egna mål
Vad behöver regeringen då göra nu? Väldigt mycket svarar Bengt Eliasson, till att börja med överhuvudtaget börja att intressera sig för politikområdet.
– De behöver genast börja att förverkliga de Nationella funktionshinderpolitiska mål som de själva har på sin hemsida, säger Bengt Eliasson.